I Hearts of Iron 3 får du styra en av 150 olika nationer före, under och efter det brinnande andra världskrig som ligger till grund för denna spelserie, och när jag skriver styra så menar jag verkligen styra. I Hearts of Iron 3 är det nämligen lite som lämnas åt slumpen. Produktion, forskning, diplomati, politik och spioneri är nämligen några av de saker som ska skötas förutom själva krigandet, dvs att flytta trupper och se till att de har utrustning nog för att överleva. Även om detta kanske låter lockande på papper så råder jag er att tänka över saken innan ni springer iväg till butiken.

Jag är antagligen ett dåligt val när det kommer till att recensera sådana här spel, då jag inte har någon som helst tidigare erfarenhet av HoI serien, eller ens denna genre. Men ändå drev min kärlek till strategigenren mig till att testa att ta steget upp i den avancerade ligan, och jag kan väl bara erkänna att det slutade med ett platt fall. Jag kan inte skylla helt och hållet på spelet efter som man bör vara en person med tålamod nog att sitta i flera timmar och planera innan man ger sig in i stridens hetluft. Detta är alltså inget för den som har en stund över att spela då och då. Nej, här är det mysbelysning, ett glas whisky (eller läsk för er minderåriga) och en hel helg till godo som gäller. En sådan person är inte jag, men jag har ändå försökt sätta i mig in i HoI 3 så gott jag kunnat. Jag har gått igenom tutorialen, kollat forum och t.o.m. tragglat mig igenom en 70 sidor lång strategiguide som lär ut alla tips som man kan tänkas behöva.

Det behövs alltså en hel del dedikation för att förstå djupet i spelet, och det är väl där jag står idag, med kunskaperna men utan viljan att spela HoI 3.

Alla som lekte med plastsoldater när de var små kommer känna igen sig.

För att ta det från början så inleds spelet med en tutorial som går igenom i stort sätt allt du behöver veta för att kunna spela spelet, men inte hur du ska spela det bra. Tutorialens stora miss är att den är så gott som helt textbaserad och ger aldrig spelaren möjlighet att testa att göra de sakerna som den går igenom. Istället är den utformad som en konstig berättelse om en liten man med lustig mustasch och extrema högeråsikter. Denna man går igenom alla spelets delar så som resurser, produktion, forskning osv. och slutar med att den lilla mannen går in i en bunker varefter ett pistolskott hörs.

Efter att sedan valt nation, startår och svårighetsgrad är det bara att kasta sig ut i spelet, och sen sitter man där. HoI 3 har till skillnad från många andra strategispel inget mål mer än det du själv bestämmer. Det är alltså lite som The Sims fast på nationsnivå. Känner du för att ta över världen kan du göra det. Vill du bygga upp en utopi medan resten av världen brinner kan du göra det också. I HoI 3 har du många möjligheter men också många svårigheter. Det är t.ex. lättare att ta över världen om man väljer att spela som Sovjet, än vad det är om man väljer att spela som en mindre nation som t.ex. Island. När du väl bestämt dig för vad du vill göra är det bara att börja arbeta. Men för att kunna komma igång gäller det att kunna hålla reda på all statistik och information om sin nation, och det är lättare sagt än gjort. Det största hindret är interfacet som på ytan verkar enkelt, men det är lätt att tappa bort sig i alla undermenyer. HoI 3 går i realtid men trupper förflyttar sig hoppandes mellan provinser som i Risk, vilket får det att kännas som turordningsbaserat.

Några av alla nationer som är spelbara.

Om det börjar kännas som det är för mycket att hålla reda på har Paradox varit snälla nog att lägga in möjlighet att låta datorn sköta några av de olika delarna. Dock är det svårt att få en tydlig överblick av vilka beslut som datorn faktiskt fattar, så spelare som vill ha full kontroll bör nog sköta allt själva.

När jag ändå är inne på trupper kan jag lika gärna tala lite som striderna. Striderna utspelas inte av spelaren själv, utan när två arméer möts tar datorn och statistiken över. Beroende på vilka trupper man har, hur väl tränade och utrustade de är, hur vädret är och hur moralen står sig, så räknas utgången av striden ut. Inga grafikfester med andra ord, utan det hela visas genom text och två små enheter på kartan simulerar din och fiendens armé. Det gäller att planera sina anfall väl och inte slänga ut sina trupper i fiendeland utan tillräckligt med utrustning och med vintern på väg. På hemmaplan gäller det främst att hålla koll på resurser och vad de används till. Resurssystemet funkar så att man reglerar vad industrikapaciteten ska användas till. Vill du bygga upp en armé från grunden kommer du antagligen få dra bort lite av industrikapaciteten från fabrikerna som bygger roliga saker åt folket. Befolkningen kommer antagligen att tjura, men skicka ut lite propaganda så kommer det snart vara glömt. Glöm dock inte att fienden även kan använda propaganda emot dig, så det kan vara bra att ha ett par spioner på hemmaplan som tar hand om fientliga spioner och tänkbara uppror. Eller varför inte skicka ut egna spioner för att göra det samma mot fienden? Den andra stora resursen i spelet är ledarskap. Ledarskap funkar på samma sätt som industrikapacitet, men kan istället för att bygga saker användas till forskning, spioneri, diplomati eller officerare till arméer. Även här gäller det att hitta en bra balans både i fred och i krigstid.

Menyer fulla med små knappar finns det gott om.

Allt som allt har jag bara skrapat på nyttan av spelet. Men för att försöka sammanfatta HoI 3 med ett ord skulle det vara ”fascinerande”. Djupet i spelets alla valmöjligheter och tillvaratagandet av historiska händelser och fakta är imponerande. Men det är som sagt inte ett spel för alla, vilket är synd eftersom många nog skulle tycka om spelet om det bara fanns en mindre smärtsam inlärningskurva och mer användarvänligt interface. Men och andra sidan riktar sig HoI 3 till en hardcore-målgrupp som nog skulle bli förbannade om spelet skulle vara för enkelt, vilket jag också gjorde när Sim Socieitys släpptes.

Hur gick då min senaste spelomgång? Min första runda som Sverige slutade med att Tyskland kom och krossade mig eftersom de tyckte att min mobilisering var ett hot.

Jag är nog inte lämplig att ta över världen…

Kommentarer

Tyvärr finns inget mer i om detta spel i vår databas