Recension
Bayonetta
Av: Sara Wendel-Örtqvist | 5 mars 2010
Betyg:
8
Spelet dryper av sex och det blir bara värre (eller kanske bättre?) ju längre in i spelet man tar sig. Allt från sadomasochistiska Torture och Punish attacker till cutscenes där det inte råder någon tvekan om vad Bayonetta syftar på. Spelkaraktären, trots sitt underliga utseende, har ett enda syfte: utstråla sex. Hennes sätt att i mellansekvenserna slicka på en klubba eller suggestivt röra vid sig själv eller någon annan kan bara tolkas på ett sätt. Trots alla sexanspelningar är Bayonetta ett roligt spel som man vill spela klart, dels på grund av att striderna är roliga och dels på grund av storyn i spelet. För att göra en ganska lång berättelse kort: Bayonetta har legat instängd i en kista i 500 år i en sjö, råkar döda Lukas pappa när hon släpps fri, får tjugo år senare reda på att en värdefull och magisk sten vid namn The Right Eye säljs via svarta marknaden i Vigrid och beger sig dit. Luka, som nu är i tjugoårsåldern, påstår sig vara journalist precis som sin far och följer efter Bayonetta för att försöka förstå varför hans far dog då han befriade Bayonetta. Bayonetta försöker ta sig genom Vigrid för att komma till Isla del Sol, där mannen som säljer The Right Eye befinner sig. Hennes väg stoppas av olika sorters änglar, både små keruber och mer mardrömslika bossar som kan vara riktigt svåra att ta död på.

Förutom alla de olika slagsmålen mot bossar och mindre änglar innehåller spelet ett antal olika spelmoment där man bland annat får styra en missil genom luften till Isla del Sol, köra en motorcykel på motorvägen och springa från lavafloder. Bayonetta slåss med bland annat två uppsättningar vapen, två pistoler som sitter som klackar på hennes skor och två som hon håller i. Dessa används med fördel mot flygande fiender och är inte helt användbara för de större fienderna. Då är närstrid både snabbare och enklare. Bayonetta har av sin skapare fått ett antal kombinationer av rörelser som visar upp hennes smidighet. Hon slår nästan knut på sig själv när man hamrar som bäst på tangenterna. De vanliga rörelserna är imponerande, men inte lika imponerande som de olika specialrörelserna. Med de mindre fienderna kan man ibland få Torture Attacks, som leder till en mindre cutscene där det gäller att trycka ner en knapp så snabbt och så många gånger som möjligt för största möjliga bonus. En av mina favoriter blev en med en giljotin, där Bayonetta sparkar in den motvilliga fienden i giljotinen och sedan knäpper med fingrarna för att få bladet att hugga huvudet av fienden. Climax Attacks används för bossarna, samma teknik gäller för dem men då omvandlas Bayonettas dräkt till hår som sedan formar sig till olika varelser: drake, fågel eller spindel kunde det bland annat bli som sedan dödade bossen på ett ohyggligt sätt. Blodet dryper i Bayonetta så det är ingenting för den äckelmagade. Bayonetta kan även förvandla sig till olika saker som ibland gör spelet lättare och ibland är helt nödvändiga för att klara av en viss del av banan. Bland annat förvandlas hon till en puma som är snabbare än hennes mänskliga gestalt och kan hoppa över djupa avgrunder utan problem.
Musiken i spelet ändrar ton beroende på om man är i en strid eller ej och musiken består av vad jag skulle kalla himmelska låtar, sånger som påminner om psalmer och kyrkans körmusik. En låt som dyker upp genom hela spelet är Fly Me to the Moon, en mycket passande sång som Bayonetta även sjunger i en cutscene.
Grafiken är fantastisk och alla fiender är utmärkt gjorda. Bayonetta däremot… Hideki Kamiya lär ha sagt att huvudkaraktären i Bayonetta är hans drömkvinna, något jag finner underligt. Hennes proportioner är orimliga, hennes hals lite för lång och huvudet minimalt med en frisyr som både är ovanlig och tråkig. Spelets miljöer växlar mellan Purgatorio, helvetet, Paradiso, himlen och Vigrid, en stad som ligger mitt i mellan och alltså är jorden. Purgatorio är mörk och dyster utan växter eller annat liv medan Paradiso är ljus och vacker med många blommor. Banorna i Vigrid är blandade med stadsmiljöer och ruiner.

Om man bortser från sexanspelningarna är Bayonetta ett otroligt roligt, välgjort och intressant spel som många kommer att tycka om. Spela det för spelmekaniken och storyn. Spelet får 8/10 av mig, hade det varit lite mindre sex, lite snyggare karaktärer och lite längre hade det fått full pott.
Vårt betyg: 8
Kommentarer
Tyvärr finns inget mer i om detta spel i vår databas